Minns ni när vi använde skrivmaskiner? Det skarpa klickljudet sitter kvar i mitt huvud, jag minns hur jag älskade att byta rad i en skrivmaskin. Det var inte lika roligt att skriva över en felskrivning.
Efter ett par hundra klick hade man en färdig sida med text. Det var analogt och man kunde med enkelhet felsöka eventuella problem.
Mekanik är rationellt och enkelt att förstå, ljudeffekterna i kombination med att man har ett fysiskt papper framför sig känns helt logiskt.
Resultatet är läsbart, hållbart och distributionsklart. I jämförelse med handskriven text kunde man finna enbart fördelar, bortsett från det artistiska i en fin skrivstil.
När textskrivandet digitaliserades tillfördes funktioner som vi tidigare enbart kunnat drömma om; rättstavning, flytta runt stycken, innehållsförteckningar, fördelarna är så många att man omöjligen kan få ner alla dessa i en ledare.
Det läskiga med digitalisering är att funktioner tillkommer som vi inte hade tänkt på att vi behövde. Ännu en gång försvinner det artistiska från våra fingrar in i en dator, men vi kan fortfarande förmedla en känsla och personlighet även om texten är digital.
Vid det här laget förstår ni nog vart jag är på väg, våra analoga gipsmodeller och konventionella avtryck är väldigt mycket som den gamla skrivmaskinen, slutresultatet är en krona/bro/protes men vägen dit är krånglig, analog och långsam.
Samtidigt finns det mycket känsla i flödet, både hos tandläkaren och hos teknikern. Doften av vax som smälts till en fin blank droppe som jag sedan formar till en kusp är speciell, att skrapa fram mikroanatomiska perikymata på en buckalyta, är en härlig känsla.
Men framtidens tekniker kommer inte ens veta hur det känns, precis som att mina barn inte har någon relation till en skrivmaskin.
De digitala metoderna tillför så många fördelar att jag ännu en gång inte har varken plats eller förmåga att spalta upp dem i denna text.
Just nu är vi i en övergång inom tandvården, svenska labb kommer hamna i ett 50/50 läge de kommande åren, där hälften av jobben är analoga och den andra hälften digitala.
En sak är säker, med tiden kommer den balansen brytas och digitaliseringen kommer ta över. Är vi redo för detta? Har vi tillräckligt med CAD-tekniker ute i labben? Eller riskerar vi att förlora de digitala jobben till frilansande CAD-tekniker på nätet? Svenska labben har ett rejält försprång, ni har investerat och hållit er uppdaterade sedan 90-talet, nu måste vi behålla försprånget.
Till lärosätena har jag bara ett budskap, omvandla tandteknikerutbildningarna till dentalingenjörsutbildningar så vi kan vara världsledande inom digital tandvård.
Michael Braian, tandläkare,
tandtekniker och doktor (disputerad)
Artikeln är publicerad i det senaste numret av Tandteknikern.
Vill du kommentera artikeln kan du logga in på förbundets hemsida och kommentera på Medlemsforum eller skicka ett mejl till tandteknikern@dentallab.se
Du kan också kommentera artikeln på någon av våra Facebooksidor.